Hemmagjord pizza

Köpespizza har jag aldrig tyckt om egentligen och de få gånger jag äter det så är det antingen för att alla andra vill till pizzerian, eller för att jag glömt hur besviken jag blev alla de andra gångerna jag ätit pizza. Minnet är inte alltid vad det borde vara. Hemmagjord pizza är verkligen en hel annan sak. För det första smakar inte allt salt och ost, det går att avgöra vilka smakerna är och var de kommer ifrån. Pizzabotten blir precis så knaprig som man vill ha den och man får ha vilka osmakliga toppingkombinationer man vill. Fast mina var alldeles förträffliga den här gången, det måste jag erkänna.

Pizzadegen gjorde jag efter Leilas recept och eftersom jag sällan gör egen pizza kan jag inte riktigt säga om den är bättre eller sämre än vad man kan vänta sig, men efter att ha kavlat ut degen riktigt tunt och gräddat pizzan på 225 grader i 10 minuter så var den så där härligt bitig, inte seg och inte så det krasar sönder. På hade jag en egen tomatsås som jag gjorde av svettad gul lök, krossade tomater, en klick tomatpuré, en nypa socker, finstrimlad persilja, en skvätt balsamvinäger och en bit fond du chef oxe. Den fick sjuda tills den fick en någorlunda tjock konsistens. Jag tänkte egentligen mixa den slät också, men efter att ha diskat degbunkar halva dagen så lät jag stavmixern vara orörd.

På med tomatsåsen, skivad tomat, skivad champinjon, svarta oliver, skivad röd paprika och mozzarella och så in i ugnen. Efteråt hade jag på avokado, kräftstjärtar, ruccola och några stänk tigersås. Synd det tar så lång tid att göra iordning, annars hade jag verkligen gjort det oftare. Därför gör man som jag gjorde nu, mer pizza än vad som går åt. Trevlig matlåda imorgon med andra ord.