Ugnskyckling, chipotle-aioli och surdegsbröd

Igår gjorde jag alltså hel kyckling i ugn. Jag har bara gjort det en gång tidigare och är ingen mästare på det hela, men jag körde lite på känn. Jag blandade smör med persilja, havssalt och citroncest. Därefter gjorde jag hål i skinnet på kycklingen lite här och var med en kniv. Det är ganska lätt sen att via hålen tänja ut skinnet och få ett mellanrum mellan köttet och skinnet. Där stoppade jag sen in smörblandningen och när jag fyllt överallt så gnuggade jag ut det ordentligt på utsidan så det kom ordentligt ut överallt under skinnet. Ja, så gott som.

Det smör som blev kvar hade jag ovanpå skinnet, saltade lite mer och körde den sen i ugnen på 230 grader i ca 50 minuter. När den var klar tog jag en sked och öste spadet över kycklingen några gånger och lät den sen vila ett tag, ca 15 minuter, innan jag tog tag i den söliga biten. Det vill säga dela den och få ut alla goa köttbitar. Den var klart saftigare än förra gången jag gjorde hel ugnskyckling så jag lär fortsätta tillaga den på det här sättet.

Som tillbehör hade jag en aioli, som jag gjorde av 2 äggulor, 2 dl rapsolja, 1 pressad vitlöksklyfta, någon matsked citronjuice, en halv finhackad röd chili och en tsk chipotlesås, som finns i tacoshyllorna (inte alla, men hemköp har iallafall). Jag tog fram min gamla elvisp som stått och dammat i ett hörn och vispade först äggulorna. Sen hällde jag försiktigt på olja, lite i taget, tills det började tjockna och hällde sen på resten. Därefter blandade jag i chilin, vitlöken, citronjuicen, saltet och chipotlesåsen. Ruggigt gott.

Aiolin. Ser ut som att den har klumpar, men det är bara vitlöks- och chilibitarna.

Idag var jag på stan en sväng och kände bara att jag ville ha något gott bröd och det är ju bara att inse, bröden som finns i affärerna lämnar ju en hel del åt fantastin. Så jag gick in på Nya konditoriet här i stan och köpte mig en stor bulle surdegsfranska. Sen restaurangdriften är det något jag ofta får ett sug efter och det var med stor njutning jag åt en stor skiva av den, tillsammans med aiolin och ugnsgrillad kyckling. Lycka!

Inspiration

Det har varit väldigt tyst från mig i veckan och det finns anledningar. Den första är att jag har skrivit hemtenta och därmed inte haft vare sig ork eller tid till att laga till något roligt, än mindre hade jag haft tid att blogga om det. En annan orsak var min dåliga ekonomi, jag har levt på ovanligt lite pengar de senaste två veckorna och jag visste inte så mycket roligt man kan göra med en halvskrumpen svartrot, en skvätt tvivelaktig mellanmjölk och ett paket jäst. Ni ska nog vara glada att jag inte gjorde ett försök.

Hemtentan är inlämnad och idag kom de efterlängtade pengarna. Då står det helt plötsligt still, jag har ingen aning om vad jag vill laga. Det brukar inte hända mig, så nu blev jag lite ställd. Vanligtvis går jag alltid omkring och filurar på vad som skulle vara gott med vad och har alltid minst tre-fyra idéer på lut, men nu har jag visst fokuserat lite för mycket på skolarbetet och (tillfälligt, hoppas jag!) trollat bort min kreativitet. Man borde rimligtvis kunna använda sig av båda när man gör skolarbete, men då måste det vara roligt. Det var det inte.

Nåja. Nya tag, nya tankar och förhoppningsvis kommer inspirationen och kreativiteten som ett mail på nätet. Just nu har jag en hel kyckling på tining så den här dagen är räddad. Och ett plus på det: jag får hemmagjord kycklingbuljong.

Lånad bild.

Rimmat sidfläsk, rotmos och messmörsstekta svartrötter

Idag åt jag en vansinnigt god middag. Första gången jag lagade och åt den rätten i sin helhet och det var underbart. Rimmat sidfläsk i skivor stektes frasiga. En repris på den fantastiska löksåsen gjordes, ett rotmos med potatis, morot och kålrot och svartrot som jag stekte i messmör. Nästa gång kör jag en bladning av messmör och smör och ska försöka komma ihåg att salta då också. Dock var det riktigt gott som det var och ett tillbehör jag kommer göra igen. Fredagsmys är grejer det.

Food trend blog week: Vårt matarv

Jag upptäckte just, tack vare andra bloggare, att Food Trend Blog Week är igång nu och det är verkligen något som intresserar mig. Speciellt fastnade jag för frågan om vad orsaken kan vara till att den tidigare så olyxiga maten som gröt och blodpudding numera kan hittas på fina restauranger, medan ostron och kaviar tappat i status.

Jag kan bara säga vad jag tror, förstås. I min familj åt vi alltid tillsammans runt bordet, det såg mamma till. Hon kanske inte var någon stjärnkock, men hon lagade maten med kärlek, och vi åt alla med god aptit. De rätter som hamnade på bordet var inte sällan pölsa, köttsoppa med klimp, palt och kalops. Visst åt vi spagetti med köttfärssås en hel del också, som många andra familjer, men husmanskost var huvudtemat och jag älskade det. För mig är det barndom och ren nostalgi.

Första gången jag provade ett ostron var i höstas faktiskt, på Restauranghögskolan i Umeå. Jag hällde i mig det – och spottade ut. Vidrigt! Jag vet att vissa tycker det är fantastiskt, men jag kan inte förstå det. Och vissa saker tänker jag inte försöka lära mig tycka om, det är bara inte värt det. Fin kaviar är också nytt för mig sen nu i vår. Visst är det gott, men nja. Axelryckning på den. Men så fort jag känner doften av en klassisk svensk köttgryta, kryddpeppar och lagerblad, så sprider sig ett lyckligt leende i ansiktet. Kärlek till mat, det finns absolut, och väldigt ofta är den förknippad med det som känns som hemma.

Och det är dit jag vill komma. Jag är inte helt säker på att folk älskat att äta ostron och kaviar mer än den där goda grytan där hemma, men vi följer trender och det som anses gott och lyxigt – det äter vi och övertygar oss själva att det är vad som är bäst. Numera känns det som att vi lever i en tid där masken är avtagen och där allt överdrivet skalas av. Kvar blir vårat fantastiska matarv, det som förmedlar trygghet, välmående och gemenskap. Framför allt är det vällagad mat som vi mår bra av. Förmodligen beror uppsvinget av husmanskosten också på att det är något vi inte längre äter hemma och som vi inte har tid att laga, vilket såklart bidrar till en nyfunnen längtan efter den. Så visst är det en trend, absolut, men en väldigt ärlig och genuin sådan. Det här är det vi innerst inne älskar. Jag kan bara hoppas att det är en trend som kommit för att stanna.

Lax + fläsk = mums

Jag var sugen på lax idag och efter några dagar med magsmärtor och illamående så tänkte jag låta min mage få sin vilja igenom och ge den det den ville ha. Vad blev det till då? Jag kom fram till att det var onödigt dumt att jag inte gjort den goda löksåsen sen den praktiska tentan (då också till lax), så den fick det bli, plus en mandelpotatispuré. Ett tips där är helt klart att koka potatisen i micron, en skvätt vatten i botten bara, lite salt och full effekt i 10 minuter. Det var den bästa purén jag åstadkommit, ingen lögn. Men lite pinsamt.

Sen gjorde jag som vanligt, mosade potatisen, blandade i sojadryck, passerade genom en sil, saltade, pepprade och hade till och med i lite dijonsenap. Nu tyckte jag det fortfarande saknades något, så jag tärnade lite rimmat sidfläsk, knaperstekte det och toppade moset med det.

Löksåsen gjorde jag genom att låta tunt skivad gul lök långsamt stekas i smör och en liten nypa socker, utan att få färg, i ca 15 minuter. Därefter hällde jag i lite sojadryck, en liten skvätt kallt kaffe och kryddade med salt och peppar. I vanliga fall gör jag den här med både mjölk och grädde, men nu hade jag ingen grädde och redde istället av såsen med lite maizena på slutet.

Laxen kryddade jag med salt, peppar, timjan och limesaft och stekte på medelvärme, kanske 3 minuter per sida. Jag gillar när den är precis inte rå nämligen, så för er som inte gillar det får steka den lite längre. Kombinationen av allt det här blev bara så gott! Fläsk och lax är ruggigt gott ihop, det kan jag bara konstatera.

Sushi och schlager

Det blev både japanskt och svenskt igår, med hemmagjord sushi och melodifestival. Jag var dock inte med och gjorde sushin, utan valde istället att ligga hemma och sova lite för att orka med kvällen. Inte är man 20 längre iallafall. Sushin var iallafall riktigt god, med många olika varianter, bl.a. pilgrimsmussla, tilapia och avokado. När det kommer till melodifestivalen så vann min favorit, Anna, och de flesta andra närvarande tyckte det var en helt ok vinnare. Jag hade dock lika gärna kunnat se Salem eller Darin vinna, men jag är jättenöjd med resultatet.

Lite efterrätt åt vi också, i form av carte d’ors bästa glass i mitt tycke, stracciatella, och den med mascarpone (tror jag), plus tre olika sorters choklad. Marabou premium figs & almond, Marabou premium spécialités marzipan och den sista var Lindt och den enda jag kan komma på är Lindt roasted almond som skulle passa in på beskrivningen, för det var något nötkrisp i. Jag såg nämligen aldrig förpackningen. Marabou med fikon och mandel var riktigt tråkig och smakade mest halvdan mjölkchoklad med lite nötter i. Fikonen kände jag inte alls. Marsipanchokladen är nog en sån sak som man antingen älskar eller hatar. I mitt fall är det hatar så den här biten lämnade jag till och med, för lite choklad i den för att det skulle vara värt det ;-) Min marsipanälskande klasskompis tyckte däremot att den var helt underbar, så för marsipanälskare kan jag rekommendera den. Lindt med mandel var min favorit, inte för söt och med lite krisp från mandeln. Inget sensationellt, men klart godkänt. Så ett litet oplanerat chokladtest blev det visst också, det är väl bara en bonus får jag hoppas :-)

Vildsvinsskavsgryta med messmör

Igår skulle en kompis komma över för en jam-session, gitarrspel och sång i det här fallet. Jag passade då på att bjuda på en vildsvinsskavsgryta med en smaksättning jag inte provat förut, nämligen gammeldags messmör. Skavet stekte jag i omgångar så det fick fin färg. Sen stekte jag hackad gul lök och champinjoner i bitar tills även det fick färg, tillsatte därefter skavet, någon deciliter vatten, kanske 3 msk messmör, soja, salt, svartpeppar, lite viltkrydda (jag vet, fy på den, men det är bra när man inte har alla kryddor hemma..) och så maizena-redning på slutet. Till blev det pressad potatis, lingonsylt och ångade haricot verts. Det blev väldigt gott tyckte vi, och man kände inte någon distinkt messmörssmak trots mängden, det gav bara en fylligare smak.

Till efterrätt bjöd Sofia på chokladkaka med hallon, med två olika chokladlager, och vispad creme fraiche smaksatt med vaniljessens till det. Underbart god! Under kvällen kom vi också igång med ett lite hemligt sångprojekt som vi ska jobba på ett tag framöver, det blir nog riktigt bra i slutändan..!

Idag kommer jag mig förhoppningsvis ut i pulkbacken, det är soligt och fint ute och precis sådär varmt så man blir obeskrivligt besviken när det sen blir iskallt igen, fast man vet att det kommer hända.. men det är lika bra att passa på medan man har chansen, så dags att gå ut i solen! Ha en fin lördag!

Oxsvansragu

Med inspiration från våran restaurangmeny så gjorde jag ikväll en oxsvansragu av koket jag gjorde för ett tag sen. Jag kokade först upp oxsvansbuljongen som jag sparat sen tidigare och lät den reducera lite. Sen stekte jag tärnat rimmat sidfläsk tillsammans med hackade champinjoner och hela steklökar. När det fått fin färg så åkte oxsvanskött ner, som jag pudrat med mjöl innan, tillsammans med buljongen, en skvätt rödvin, morotsbitar, lite soja, salt och svartpeppar. Jag redde också av med lite maizena efter ett tag.

Till gjorde jag en mandelpotatispuré, blandade i kesella, vatten och salt och passerade genom en sil med en sked. Precis som väntat blev det riktigt gott, med en sån maträtt kan det inte bli fel. Nu ska jag göra mig redo för sängen, det känns som jag aldrig blir utvilad.

Halleluja moment

Andra veckan över, och jag hade tänkt blogga igår, men jag var så trött så jag orkade verkligen inte lyfta ett finger. Jag låg i sängen och tittade oseendes på tvn hela dagen. Dessutom har jag fått något nervfel i ena armen, från armbågen ner till handen, som gör att jag vaknar av att det strålar i hela armen och gör så ont att jag bara vill gråta. Det gjorde att jag vaknade en gång i timmen efter ca 3 timmar sömn, med resultatet att jag inte blev särskilt utvilad. Men. Det var så skönt att vara ledig. Jag hade verkligen inte klarat en dag till med service.

Det var dock inte det som var mitt halleluja moment, tro det eller ej. Onsdagen var andra veckans första kvällsservice och det var lite rörigt, då tjejen jag jobbade med blev magsjuk. Det löste vi genom att hon som brukade stå i luckan hoppade in och hjälpte mig och så körde vi både onsdag och torsdag, medan Gert Klötzke stod i luckan. Jag tyckte det gick bra, men som vanligt tog jag för givet att det var den andra personen som gjorde att det fungerade, inte att jag hade med saken att göra.

På torsdagen diskuterade vi att jag skulle stå själv i kallis på fredagen, eftersom tjejen som var magsjuk inte skulle komma tillbaka förrän på lördagen. Det kändes både spännande och otroligt nervöst. Helt ensam i kallis, det kändes så gigantiskt för mig. Efter service på torsdagen mötte vi också upp Gert och Ia Orre på deras hotell för ett hejdå-möte eftersom Gert var tvungen att åka morgonen därpå. Vilka fantastiska människor de är! Det är verkligen en stor ära för oss att få möjlighet att jobba med dem, guld värt!

Så kom fredagen och det var dags att se om jag kunde klara det hela. Tjejen som varit sjuk kunde komma tillbaka redan på fredagen, men eftersom vi bestämt att jag skulle köra, så fortsatte vi på det spåret och den andra tjejen fick hjälpa till lite här och var istället, vilket funkade bra. Jag var så nervös att jag knappt kunde äta någon lunch, många tankar rusade genom huvudet. Men service började och jag körde. Och det gick bra. Visst blev det lite småpressat emellanåt, och det blev lite hackigt tidvis, så jag hade ändå svårt att tycka att det var bra. Men jag fick dunkar i ryggen och hejarop från flera klasskompisar under kvällen, vilket gjorde mig så himla glad. När kvällen var över upplevde jag en obeskrivlig lycka. Ett halleluja moment. Det var en magisk kväll som jag sent kommer glömma.

På lördagen var den andra tjejen åter sjuk så nu fick jag ingen extra hjälp om det skulle behövas, så det blev lite rörigare, plus att jag var så trött så jag var inte lika mycket på hugget som kvällen innan. Jobbigt att inte kunna toppa fredagskvällen, men man kan inte vara på topp jämt antar jag.. men jag hade så himla kul ändå, och vilka fantastiska klasskompisar jag har, vi har verkligen blivit ett team nu och det känns jättetråkigt att det kommer vara över snart. Men vi har gästspelet i Borgafjäll kvar och det lär bli något utöver det vanliga.

K och Gert Klötzke i luckan.

En vecka kvar

Första veckan över, och slitsam har den varit, minst sagt. Det har varit både väldigt roligt och väldigt ångestladdat, vilket kan låta konstigt, men det är förmodligen så för alla när de utsätts för något nytt, som första veckan på ett nytt jobb. Man vet inte riktigt hur saker och ting går till och känner sig stundtals som en fullkomlig idiot.

Det har varit både bra och dåligt, väldigt mycket upp och ner. Det blev klara förbättringar till sista kvällen, men det är fortfarande en hel del att jobba på, speciellt med desserterna. Det är ett katastrofalt handikapp att inte kunna ägga glass, då vi har det till tre av fyra desserter. Sen var det så att tre av fyra desserter togs om hand av tjejen som numera står i luckan, så när de väl kom på beställning så visste vi inte alls hur vi skulle göra dem. Det var dålig planering från våran sida, helt klart, jag skyller ingenting på någon annan. Vi måste helt enkelt styra upp saker och ting imorgon.

Idag var enda lediga dagen, i övrigt har det varit minst 13 timmar i köket, i torsdags blev det 15, och efter en vecka med de tiderna så värker det i varje liten del av kroppen. Jag har inte orkat göra nånting förutom att sova och känner mig lite som en levande död. Det kommer både vara skönt och tråkigt när nästa vecka är över, det ska bli underbart att få vila lite..! Men sen väntar ett gästspel i borgafjäll och då måste allt sitta som ett smäck, det finns inget annat alternativ.

Bild från våran affärslunch på onsdagen eller torsdagen.

Idag orkade jag inte tänka ut någon mat och gick på ica i hopp om att få inspiration. En billig grillad kyckling blev avgörande, jag bestämde mig för min favoritmacka, ciabatta, avokado, ajvar relish, mozzarella, ruccola, tomat och tärnat kycklingkött. Inte det minsta svenskt, men så underbart gott!

Nu ska jag njuta av den sista gnuttan av denna söndagkväll innan det är dags att sova och ställa in sig mentalt på en till vecka med mycket jobb.  Jag ska se till att få ut så mycket som möjligt av det, för snart börjar allvaret. Snart är det på riktigt.