Sallad med fikon & chevre

Lite oväntat så fick jag kvällen ledig från jobbet och på väg hem svängde jag förbi konsum och fick syn på fikon som inte var tandgnisslande dyra, så utifrån det kom jag fram till att jag skulle göra en mumsig sallad. Utöver fikonen så följde även valnötter med mig hem. Jag började med att karamellisera nötterna i akaciahonung, en klick smör, lite tigersås och en pyttenypa salt. Allt utom nötterna fick gotta ihop sig i stekpannan innan jag hällde i nötterna, sen lät jag dem täckas av såsen och bli lite ”sticky”, innan jag hällde dem i en skål för att svalna. Fikonen stekte jag bara halverade, med snittytan nedåt, i en klick smör i en minut eller två.

I botten på tallriken hade jag en italiensk salladsblandning med bl.a. ruccola. Utöver det, halverade cocktailtomater, chevre, fikonen, nötterna, balsamvinäger och lite kallpressad rapsolja. Jag har konstigt nog aldrig ätit den här salladen förut, ruggigt god var den! Nötterna blev så där härligt tuggiga, med ett litet sting av chili. Kan tänka mig att den blir en favorit i sommar!

Pasta nummer två

Ja, när jag ändå har börjat med pasta så kan jag lika gärna fortsätta. Idag gjorde jag en thai-inspirerad pasta, men jag använde vanlig grädde istället för kokosmjölk. Fråga mig inte varför. När jag var i Thailand med min familj så var jag och min mamma på en thai cookery school en dag, och där gjorde vi, om jag inte minns fel, en typ av wok, eller soppa, med palmsocker, lime, chili och lite annat. Det fick bli min inspiration till dagens pasta.

Mina ingredienser till såsen blev schalottenlök, chili, vitlök, akaciahonung, lime, grädde, koriander, salt och peppar. När jag stekt löken och chilin i rapsolja tillsatte jag honung, lime och grädde. Under tiden kokade jag den färska tagliolinin. När såsen sjudit i någon minut hade jag i orange paprika, champinjoner och sparris och lät det gotta in sig i såsen i 2-3 minuter. På slutet hällde jag i den färdiga pastan, kräftstjärtar och finhackad koriander, som bara fick bli varmt, innan jag la upp det på tallrik. Finish blev några färska cocktailtomater, färskriven parmesan, en kvist koriander och några extra droppar limesaft. Det hade kunnat vara ännu mer syra, men jag var nära att ta tallriken och hälla i mig den sista av såsen, så helt dålig blev den ju inte :) Om det är någon som undrar över mängder så mäter jag aldrig, och därför skulle det kunna bli lite fel om jag skrev ner vad jag tror mängderna är. Jag provar mig fram och smakar av, det funkar rätt bra :)

Nu är regnet äntligen på väg till västkusten, det har varit tryckande värme idag så det är både väntat och välbehövligt. Som ett plus i kanten kan man dessutom sitta inomhus med gott samvete, härligt ;)

Födelsedagslyx

Vilken dag kan vara bättre att uppdatera mitt första riktiga blogginlägg på drygt ett år, än på min egen födelsedag? Jag har haft två relativt tuffa veckor nu, där mina lediga dagar gått enbart till flytt, inköp av nödvändiga prylar och ett försök att landa i den nya lägenheten. De två första bitarna har gått bra, de saker jag flyttat hit och köpt har kommit på plats och det enda jag saknar nu är en bäddsoffa, ett vardagsrumsbord och en tv.

Jag har dock inte riktigt haft tid att vänja mig vid att jag faktiskt flyttat, även om jag med glädje gått hem från jobbet ett par gånger, de 25 minuter det tar, istället för de tidigare 50 (gick jag inte mer än en gång). Nu har det börjat lugna ner sig och idag tänkte jag att jag skulle göra en födelsedagsmiddag de luxe, en skön omväxling att äta riktig mat hemma och inte bara frukost!

Sen jag började jobba på restaurangen så är jag rätt förtjust i olika pastor, och gärna med färsk pasta. Nu gjorde jag en liten mix av allt möjligt, allt gott jag kunde komma på under de 10-15 minuter jag promenerade mot affären. Det slutade med färsk tagliolini, chevre, grön sparris, pinjenötter, hela tomater på burk, champinjoner, schalottenlök, chili, vitlök och basilika.

Jag finhackade en mindre schalottenlök, en halv solovitlök och en fjärdedels chili och fräste det på medelvärme i rapsolja tillsammans med 3 små kvartade champinjoner, utan att det blev brunt. Sen i med 2-3 hela burktomater, krossade dem med stekspaden och lät det hela sjuda i någon minut. Under tiden kokade jag pastan. I tomatsåsen hade jag sen i en skvätt fin röd balsamvinäger, en skvätt mjölk, salt, färskmald svartpeppar och några sparrisar i bitar. När det puttrat ihop sig någon minut hade jag till sist i finhackad, färsk basilika, innan jag hällde i den kokta pastan, rörde in den goa tomatsåsen i den och la upp på tallrik. Som topping blev det alltså chevre, torrostade pinjenötter, lite riven parmesan och ruccola. Tanken som for igenom mitt huvud när jag åt detta var: det här hade kunnat ta en hel del betalt för ;) Jag älskar när jag äter för att det är gott och inte för att jag måste!

Dags att vakna

Hej på er! Ja, om någon nu finns kvar där ute som fortfarande kommer ihåg mig. Det var väl senast förra våren som jag skrev här i bloggen, och nu, närmare ett år senare så känner jag att det snart är dags att bli kreativ igen. På ett år har det hunnit hända en hel del. Jag stannade i Umeå även under hösten för att försöka ta igen två tentor som släpade. I december tryckte jag ner det som fick plats i en stor resväska och drog ner till västkusten för att söka jobb.

Jobb söktes och jag fick provjobb på den restaurang jag gillade allra bäst, och fick jobbet! 1 februari flyttade jag in till Göteborg, och om 25 dagar flyttar jag in i en alldeles egen lägenhet väldigt centralt i stan. Som läget är nu finns inget utrymme för kreativ matlagning då jag inte har ett eget kök, men den som väntar på något gott.. jag har så smått insett att den här bloggen var en stor del av det som drev mig till att pröva nya saker och framför allt är det roligt att få feedback från er som läser, så inom en snar framtid ska det sjuda av liv i den här bloggen, var så säker. Håll ögonen öppna!

Hemmagjord pizza

Köpespizza har jag aldrig tyckt om egentligen och de få gånger jag äter det så är det antingen för att alla andra vill till pizzerian, eller för att jag glömt hur besviken jag blev alla de andra gångerna jag ätit pizza. Minnet är inte alltid vad det borde vara. Hemmagjord pizza är verkligen en hel annan sak. För det första smakar inte allt salt och ost, det går att avgöra vilka smakerna är och var de kommer ifrån. Pizzabotten blir precis så knaprig som man vill ha den och man får ha vilka osmakliga toppingkombinationer man vill. Fast mina var alldeles förträffliga den här gången, det måste jag erkänna.

Pizzadegen gjorde jag efter Leilas recept och eftersom jag sällan gör egen pizza kan jag inte riktigt säga om den är bättre eller sämre än vad man kan vänta sig, men efter att ha kavlat ut degen riktigt tunt och gräddat pizzan på 225 grader i 10 minuter så var den så där härligt bitig, inte seg och inte så det krasar sönder. På hade jag en egen tomatsås som jag gjorde av svettad gul lök, krossade tomater, en klick tomatpuré, en nypa socker, finstrimlad persilja, en skvätt balsamvinäger och en bit fond du chef oxe. Den fick sjuda tills den fick en någorlunda tjock konsistens. Jag tänkte egentligen mixa den slät också, men efter att ha diskat degbunkar halva dagen så lät jag stavmixern vara orörd.

På med tomatsåsen, skivad tomat, skivad champinjon, svarta oliver, skivad röd paprika och mozzarella och så in i ugnen. Efteråt hade jag på avokado, kräftstjärtar, ruccola och några stänk tigersås. Synd det tar så lång tid att göra iordning, annars hade jag verkligen gjort det oftare. Därför gör man som jag gjorde nu, mer pizza än vad som går åt. Trevlig matlåda imorgon med andra ord.

Avokadopaj

Ända sen jag såg den här rätten på ”Halv åtta hos mig” så har jag velat göra den. Det är en sån rätt som aldrig kan gå fel, jag menar.. avokado, creme fraiche, chili, citron, persilja, gräslök och kräftstjärtar. Jättebra kompisar skulle jag vilja säga. Och den var jättegod, även om det inte var någon spännande maträtt på så sätt. Ibland är trygga smaker inte fel. Receptet finns här, och de ändringar jag gjorde var att ta sambal oelek istället för pepparfrukten och cayennepepparn, 2 dl dinkelsikt och 1 dl vetemjöl istället för bara vetemjöl och så hade jag i 1 msk psylliumfrön i pajdegen också.

Borgafjäll

Jag skrev ju tidigare om att vi skulle på gästspel i Borgafjäll och därför har det varit tyst väldigt länge här nu. Jag kom förvisso tillbaks i söndags eftermiddag, men jag är fortfarande helt utmattad och har inte orkat ta tag i saker och ting riktigt än. Veckan var iallafall både rolig och jobbig, det var långa dagar och mycket att göra, trånga arbetsytor och ont om köksprylar.. men det gick, om än lite upp och ner.

Lördagen var bäst då mina föräldrar kom till restaurangen och åt middag, för att fira deras bröllopsdag. Min pappa kom och tog kort på mig ibland i luckan och jag fick gå ut tre gånger med rätter till dem, verkligen jätteroligt! De var jättenöjda också, så det var jag väldigt glad över. Sista kvällen avslutades med en samling med oss studenter, Gert Klötzke, Ia Orre, hotellchefen Peter och fotografen som varit där hela helgen och fotat allt vi lagat till och dessutom tagit en hel del bilder på oss under service. Förhoppningsvis kan jag köpa av honom några av bilderna så ni får se, han är grymt duktig!

Ia och Gert

Tyvärr hann vi varken åka slalom eller egentligen se så mycket av omgivningen över huvud taget, men det här var utsikten från hotellet och den var inte fy skam.

Nu är det tillbaks till verkligheten igen. Idag har vi föreläsning om hur man skriver en C-uppsats och den ska jag sätta igång med direkt ikväll. Jag har också haft möte med det företag som jag ska samarbeta med i mitt exjobb och kommit fram till vad jag ska ta fram för produkter. Nästa helg ska jag också provjobba inför mitt sommarjobb, så det känns lite nervöst, men det är  bara att göra sitt bästa och hoppas att det går vägen. Fullt upp kommer det vara, minst sagt, men det är så jag vill ha det.

Verkligheten nästa

Det börjar ju närma sig nu, sista två månaderna av min tre-åriga utbildning på Restauranghögskolan i Umeå. Det sista som är kvar är gästspelet i Borgafjäll nästa vecka och exjobbet. Jag har varit grymt nervös inför framtiden, om jag ska få jobb och så. Nu är det ju tur att det börjar med en sommar som innebär lite fler möjligheter till att få jobb, då många ställen behöver förstärkning i personal. Jag har haft riktigt tur och fått jobb här i Umeå, på en av båtarna i hamnen. Happy days!

Jag vet inte riktigt hur framtiden med bloggen ser ut, jag har för få möjligheter att vara kontinuerlig i mina uppdateringar just nu, men jag försöker ta igen det lite på helgerna åtminstone. I sommar lär det bli ännu mindre tid, men jag får se då hur jag gör. Hur som helst ska jag inte tänka på det nu, utan på de dryga tre dagar jag kommer få med familjen nere i ångermanland, det ska bli så kul att träffa alla igen. Det var julafton sist, och min brorsdotter har jag inte träffat sen den tredje januari och nu är hon hela tre månader. Can’t wait. Glad påsk på er alla!

Lilla Amelie (med betoningen på i, viktigt)

Pannkaksomelett

Ja, jag vet inte riktigt vilket av dem det blev faktiskt, därav rubriken. När jag gjorde aiolin fick jag över några äggvitor och innan jag delade på äggen var tanken att göra någon trevlig maräng av dem. Det var innan jag lyckades ha sönder äggulorna och en del av dem for ner i äggvitan. Ingen maräng här inte.

Eftersom jag nu har kyckling i minst en vecka framöver så försöker jag komma på nya sätt att ha med den i maten utan att jag blir tokless. En uppgift som kan kännas svår, men som den fattiga student jag är så har jag egentligen inget annat val. Jag var inte sugen på omelett egentligen, men pannkaka kändes lite mer lockande. Utan äggula visste jag inte hur det skulle bli och någon jättestabbig tjockpannkaka var jag inte heller intresserad av.

Jag började iallafall med att vispa äggvitorna (det var kanske 95-5 med äggvita/äggula) tills det blev vitt och bubbligt. Sen blandade jag ner 2 msk dinkelsikt, ½ dl sojadryck, finhackad chili, strimlad salladslök, hackad fänkål, strimlad persilja, havssalt och svartpeppar. Sen stekte jag den i smör och sen, detta är jag extra stolt över, så vände jag på den genom ett ryck i handtaget på stekpannan.  När den blivit genomstekt strödde jag över bitar av kycklingen, drisslade över min aioli-blandning (aioli & creme fraiche) och till sist mer salladslök, persilja och havssalt.

Den blev riktigt fluffig och krämig, inte riktigt omelett och inte riktigt pannkaka. Mums! Jag tror visst jag har skapat en ny favorit.

Kyckling med fänkål & portabella

På väg hem efter träningen hade jag ingen färdig plan på vad jag skulle äta till middag, så jag funderade på vad det skulle kunna bli den 10 minuter långa vägen därifrån till ica. I korgen hamnade fänkål och en portabella, min första någonsin faktiskt. Utöver det creme fraiche och salladslök. Väl hemma slängde jag på en kastrull med spagetti (ja, slängde, jag är alltid hungrig som en gnu när jag kommer hem från träningen) och stekte sen skivad portabella och fänkål i smör.

När det började få färg så hade jag i bitar av den ugnsgrillade kycklingen och strimlad persilja och lät det i princip bara bli varmt. Havssalt åkte också i, innan jag rörde ner en blandning av aiolin från tidigare och creme fraiche. Mycket mycket gott, aioli kan tänkas bli min nya last. Inte för att jag behöver fylla på den listan. Nä, nu tar jag helg och inväntar let’s dance-finalen med ett glas trevligt spanskt rödvin.